Arezu satt på taket till omklädningsrummen och tittade på den sista lektionen för dagen. Han hade alltid tyckt om att titta på när hans bror instruerade stridskonst. Tamirez såg alltid mer avslappnad ut då, när han inte tänkte på allt som förväntades av honom.
Arezu suckade tungt. Det som tidigare förväntades och krävdes av Tamirez krävdes nu av honom. Han hade alltid kunnat ta det lugnt och lita på att hans bror upprätthöll allt som de som väktare behövde upprätthålla. Inte bara för att Tamirez var äldre än Arezu utan också för att han för några år sedan blev utnämnd till huvudväktare. Han skötte plikterna mot staden och familjen, tränade och var allmänt seriös. Arezu trivdes utmärkt med att vara den yngre brodern, att hänga på ibland och annars ha mer frihet att ta lätt på saker. Trots att han kanske han tog lite för lätt på saker ibland.
Den äldre brodern och huvudväktaren väntades också gifta sig först. Det i ett gott parti som stärkte familjens makt i staden, tjänade deras kall och tjänade staden.
Arezu sneglade bort mot den lilla klungan tjejer som alltsom oftast uppehöll sig i närheten när Tamirez höll lektion. De låtsades plugga, men det var uppenbart att det var stridskonstläraren som studerades. Tjejerna suckade förtrollat i kör när Tamirez visade sina studenter en serie rörelser, i slow-motion. Arezu flinade brett från sin betraktarposition. Han tänkte för sig själv att ingen av tjejerna i klungan skulle passa familjens krav. Han tog en klunk vatten och började förbereda sig för att sätta sin plan i verket, tog av sig skjortan, knöt åt armskenorna och rättade till svärdet.
Tamirez kunde vara så envis. Just nu var han envist bestämd i att han skulle vara nedstämd, något Arezu planerade att ändra på. Men efter den alltför lugna stunden på taket var det inte bara Tamirez som behövde uppmuntras. Arezu var inte längre lillebrodern och andreväktaren. Han hade inte valt att bli upphöjd till försteväktare och hade aldrig tagit posten om det funnits ett val. Framförallt för att han hade vetat direkt vad det skulle göra med Tamirez.
Arezu misstänkte också starkt att han fått ta över det mesta med posten, som att han troligen väntades gifta sig först nu. Hans plan hade innan varit att dra på det sålänge att alla tröttnade och sen fick det hända när det hände. Han tittade mot klassen som övade, men hans tankar hade förflyttats till hans fars mottagningsrum. Det var fest och Tamirez och Arezu väntades dansa en dans med varje av flickorna vars familjer tävlar om att få just sin dotter att bli en Sarian. Den största uppmärksamheten och pressen var på Tamirez och Arezu kunde passa på att dansa en extra dans med den sötaste flickan. Men det fick tyvärr sluta vid det, han ville inte få någon att hoppas för mycket. För hans bror hade det däremot börjat närma sig beslut. Något som fick skjutas upp när Tamirez blev kallad till akademin. Ett tag efter det var Arezu istället centrum för budgivningen av hemgifter, trots att Tamirez fortfarande var ett hett ämne.
Nu hade Arezu över en natt istället blivit det verkliga huvudmålet.
När lektionen börjar avslutas reser sig Arezu långsamt ur sina grubblerier. Han hade gett sig själv ett svårt, kanske omöjligt, uppdrag. Från kanten på hustaket sänkte han sig ned med armarna. Han släpper och landar smidigt på marken. Det hade varit en ljudlös landning om inte tjejerna hade dragit för andan, av förväntning gissade han. Enki sluter upp bredvid Arezu när han springer ljudlöst över arenan och drar svärd.
Tamirez gör det lilla, lilla knycket på nacken som Arezu visste var hans omedvetna signal om att han hörde någon närma sig.
Typiskt, att han ska vara så svår att smyga sig på.
Arezu påbörjar ett av sina signaturanfall. Mitt i attacken är det dags att blockera Tamirez spjut. Sparring gjorde honom alltid på bättre humör. Hoppas det funkar den här gången också, tänkte Arezu när han spann runt för att möta spjutet igen.
Tamirez fanclub låtsades inte längre studera utan gav nu de två bröderna sin odelade uppmärksamhet.