Prelude 1
Ni står på de skotska högländerna med vinden i håret och solen i ryggen. Framför er är himmelen mörk av tunga moln. Bakom er skiner solen förrädiskt, som om den skulle säga ‘kom tillbaka, allt är bättre här’. Något ni vet inte stämmer.
Ni vet inte ifall det bara är vinden och era långa strapatser som får er att tycka att vinden viskar i era öron.
- ‘Jag tackar er vänliga flicka för resan.
Även om turen numer är slut.
Jag har uppskattat dessa stunder tillsammans.
Trots melankolin att de nu är slut.
Era vägar är fulla av spänning.
Lik boken som är skriven av män.
Så torka era tårar du söta flicka.
För även om detta är ett adjö.
Så kommer vi träffas innan Arianrhod.
Kommer och kräver av dig det jag aldrig ägt.
Så gläds er i sorgen, bitterljuv som den är.
Och skratta bland tårar med gläjde och sorg.
För vi kommer träffas ännu en gång.
Blott en varning jag säger.
Ty tiden är kort.
Innan jag lämnar er nu här på jorden.
Glöm inte detta, ty ilska ni sått.
Bland stenhuggna hjärtan och barr så grått.
Se upp för min broder, av Auberons lott.’
Blott en liten stund efter detta blir det helt vindstilla innan vinden tar upp igen i en starkare blåst. Ni får känslan att någon öppnat en dörr och stängt den igen. Fast åt andra hållet. . .
Ni tar er fort till närmaste by och ett värdshus, eller liknande för att få tak över huvudet innan regnet kommer. Det och för att planera era fortsatta färder på Skottlands kullar och gator.
Ni kommer efter några timmar till den lilla staden Maybole
med sina smala gator och sitt kända slott.
Ni sätter er på pubben ”Paddigans Inn”. Beställer mat och dryck innan ni sätter er i ett av båsen vid ena väggen. Det är bara några få personer i Puben nu vid tidig eftermiddag. Runt 14tiden.
Efter några minuter får ni er dryck och när servitören försvunnit så börjar ni diskutera vad ni skall göra härnäst.
//Master Cock